micaelabystrom

Då var stadsfesten över för i år då.
Jag blev 40 kronor rikare, men ett halvt spänne på en sko fattigare.
Det där med pengarna förstår jag inte, troligtvis blev jag bjuden på en öl eller nåt som jag inte köpte.
Spännet på skon kan jag förklara... det var länge sedan jag hade så roligt!
Efter festen på lördag så försvann jag nånstans där jag inte visste var jag var... i nån gränd.. med nån grind.. yeahyeah.
I alla fall skulle jag försöka ta mig hem till Alle där jag skulle sova, han hade redan gått.
Jag gick den vanliga vägen som när jag alltid drar hem till honom, jag hade kommit fram till 3e rödljuset norrifrån eftersom jag måste korsa vägen där, meeen dom har ju stängt den korsningen så jag skulle vara tvungen att gå heeela vägen till kurredoren i regnet och mina skavsår... självklart så pratade jag högt med mig själv då jag är lite snurrig,
det blir ju roligast då.


(På denna bild syns inte riktigt det djupa hålet, inte heller betongstaketet jag tog mig över...)

- Hur svårt kan det vara att hoppa över det där betong-staketet då? sa jag till mig själv.
Jag gick längre fram och upptäckte att det var ett stup rakt ner fullt med geggamojja
(efter regnet under hela dagen) och stenar.
- Vad i helvete! Skojar ni med mig???
Jag påbörjade min resa neråt. Ner i geggamojjan o ner bland stenarna.
Jag tappade räkningen på hur många gånger jag tappade skorna.
Men det var länge sedan jag hade så roligt! Jag skrattade högt hela tiden och sa ungefär 4-5 gånger:
- Så kan det gå om inte haspen är på.
Det tyckte jag var jätteroligt på nåt vis.

När jag kommit fram till Alle så slängde han in mig i badkaret för att duscha av geggamojjan från mig o mina kläder, hahaha. Kan ju visa en bild på mina skor morgonen därpå...



Slutet gott, allting gott.